ÅTERKOPPLINGSEFFEKTER

Doris Norrgård Almström och Lars Almström har formulerat nedanstående klimatmodell, som är inspirerad av den kände forskaren James Hansen:

James Hansen är professor och chef för the NASA Goddard Institute of Space Science. Han är en av världens främsta forskare på klimatet och en av de första som varnade för klimatförändringen. Han anser att enda sättet att stävja klimatförändringen är att sänka halten av koldioxid i atmosfären till nivåer mellan 300 och 350 ppm - och att detta måste ske mycket snabbt.

En klimatmodell inspirerad av James Hansen skulle kunna formuleras ungefär så här.


A. Jordens klimat och särskilt dess temperatur beror på ett samspel mellan många variabler. Några av de viktigaste på kort sikt (cirka 100 år) är:

* halten av växthusgaser i atmosfären.

* jordens albedo (den andel av solljuset som reflekteras och inte värmer upp jorden)

* mängden skog som binder koldioxid


B. Människan har alltsedan den industriella revolutionen inleddes förbränt fossila bränslen så att koldioxidhalten i atmosfären har ökat från 290 ppm till cirka 384 ppm idag. Detta har haft en uppvärmande effekt och jorden är just nu varmare än den varit på mycket länge. Vi märker det på olika sätt, men de tydligaste är att glaciärerna smälter bort och att tundran tinar.


C. Jordens temperatur beror alltså på de tre variablerna ovan, men jordens temperatur påverkar i sin tur de tre variablerna: detta kallas återkopplingsmekanismer. När nu människorna höjt halten växthusgaser i atmosfären och jorden blivit varmare händer följande.

* När jorden blir varmare minskar dess snö- och istäcken. Detta medför att en mindre mängd av solens strålar reflekteras ut i rymden och en större mängd av solens strålar absorberas av jordytan, vilket gör att jorden blir ännu varmare. Annorlunda uttryckt: jordens albedo minskar. Denna process fortsätter så länge jorden blir varmare.

* När jorden blir varmare tinar också tundran. Detta medför att stora mängder metan frigörs ur de tinade våtmarkerna. Metan är en mycket kraftfull växthusgas. Denna process gör att jorden blir ännu varmare och ju varmare jorden blir, desto mer metan släpps ut.

* När jorden blir varmare blir det torrare i skogarna, vilket ökar antalet skogsbränder. Då minskar skogstäckets kapacitet att binda koldioxid. Detta förstärker växthuseffekten: jorden blir ännu varmare. Effekten är kraftigast när regnskog brinner eftersom regnskog ofta inte ersätts av ny regnskog. Efter brunnen eller nedhuggen regnskog kommer i stället vanligen öken eller buskvegetation.

Alltså: När nu jorden blivit varmare förändras varje variabel så att jorden blir ännu varmare, i en ond spiral. Det finns inget fog för att påstå att processen av sig själv ändrar karaktär vid exempelvis två graders temperaturhöjning! Tvärtom kommer processen att vara ännu kraftfullare för varje grads höjning av temperaturen, enligt denna modell.


Sammanfattning

Klimatförändringen beror på att atmosfärens halt av växthusgaser blivit mycket högre under de senaste 150 åren. Förändringen fortsätter nu av egen kraft, katastrofen är i full gång. Processen är accelererande p.g.a. återkopplingsmekanismerna. Det är viktigt att förstå att människornas nuvarande utsläpp av koldioxid påskyndar denna accelererande klimatförändring och gör den mycket värre. Men det är inte dagens utsläpp som orsakar den. Orsaken är alla de utsläpp som gjorts tidigare, under vår industriella revolution. Därför kan vi inte stoppa klimatförändringen genom att skära ner dagens utsläpp. Vi måste skära ner gårdagens, d.v.s. vi måste minska halten av koldioxid i atmosfären.

Den som påstår att vi måste skära ner dagens utsläpp med 20% har rätt. Det är nödvändigt. Men det är inte tillräckligt. Det räcker inte ens att skära ner dagens utsläpp med 100 procent. Vi måste få ner halten av koldioxid i atmosfären från 384 ppm till under 290 ppm om vi ska kunna stoppa klimatförändringen.

Den som påstår att processen kan stoppas vid två graders höjning har antagligen en annan modell för klimatförändringen. Den modellen måste i så fall stämma med dagens data och dessutom göra det troligt att klimatförändringen kan vändas vid två grader.

Den modell vi presenterat ovan stämmer med de senaste mätningarna. Den är – till skillnad från IPCCs prognoser – helt förenlig med alla nya data som visar att klimatförändringen är accelererande: Norra ishavets istäcke har smält bort på ett sätt som förbluffat IPCCs experter. Grönslandsisens smältning går fortare och fortare. Kilimanjaros ishätta har försvunnit mycket snabbare än man tidigare förutsagt. Himalayas glaciärer minskar i accelererande takt, liksom glaciärerna i Sydamerika och istäcket på Antarktis. Ovanstående modell förklarar varför.


Vad kan hejda klimatförändringen på kort sikt?

Klimatet var relativt stabilt före den industriella revolutionen, vid en viss kombination av de tre variablerna – växthusgaser, albedo och skog. Klimatförändringen kan bara hejdas av att en sådan gynnsam kombination av de tre variablerna återupprättas. Det kan dock inte längre bli fråga om samma kombination, eftersom albedon har minskat.


Vad kan vi människor göra för att skapa rätt kombination?

* Albedon kan vi inte påverka.

* Alltså måste vi påverka de båda andra variablerna desto kraftigare:

- skära ner halten av koldioxid i atmosfären

- öka jordens skogstäcken.

Men idag gör vi tvärtom: vi ökar koldioxidhalten genom fortsatta koldioxidutsläpp och vi hugger ner skogarna. Bakom detta ligger människors dumhet, okunnighet, lättja och/eller girighet. Vi måste stoppa dessa människors inflytande och omedelbart sluta att släppa ut mer koldioxid. Men för att minska halterna som redan finns i atmosfären har vi bara en enda möjlighet: att öka jordens skogstäcke så att skogen kan binda koldioxiden. (Metanet kan inte sänkas, men det övergår till koldioxid efter cirka 12 år.)


Hur lång tid har vi på oss?

Nu när processen är igång och förstärker sig själv närmar den sig en omslagspunkt. När albedon har minskat så mycket och växthusgasernas halt i atmosfären har ökat så mycket att en ökning av skogstäcket inte längre räcker till för att kompensera deras sammanlagda effekt - då har vi nått den punkt i processen bortom vilken den inte kan stoppas. Då kan inte längre några mänskliga åtgärder hejda processens fortsatta framfart. James Hansen är mycket orolig för att denna point of no return är omedelbart förestående.

Ingen vet när denna gräns överskrids. Kanske har det redan inträffat. Men en sak borde vi faktiskt veta: ju längre vi väntar med verkliga åtgärder desto dyrare och svårare blir det, om det alls fortfarande är möjligt. Vad som krävs av oss idag är en total mobilisering mot klimatförändringen, NU.