|
Efterfrågan på olja växer starkt. Detta beror inte minst på de starkt växande ekonomierna i bland annat Indien och Kina. Samtidigt upptäcks nu årligen bara små mängder av nya oljefält. I början på 60-talet låg upptäckten av nya oljetillgångar som högst, nästan 60 miljoner fat per år. Sedan dess har nyupptäckten av olja sjunkit successivt. Runt år 2000 upptäcktes ca 15 miljoner fat olja, runt 2005 ca fem miljoner fat. En stor andel av oljan hämtas fortfarande från ett fåtal mycket stora oljefält som upptäcktes på 30-talet och 60-talet. Dessa fält har nu nått sin maxproduktion vilket innebär att de årliga uttagen från dem kommer att minska. Många oberoende analytiker räknar med att världsproduktionen når sin topp någon gång under perioden 2006 - 2015. Detta kommer givetvis att leda till starkt ökade oljepriser.
Under perioden 1985 - 2000 pendlade oljepriset mellan ca 20 och 35 dollar fatet. År 2006 steg det till 60 dollar fatet, 2007 till 80 dollar, och nu i skrivande stund (maj 2008) ligger priset på ca 125 dollar. Många i branschen förutspår ett oljepris om 200 dollar inom ett år. Experter talar redan om att ett pris om 300 dollar inte ligger långt borta. De hastigt stigande oljepriserna kommer oundvikligen att innebära mycket stora påfrestningar på världsekonomin.
Ovanstående innebär således att vi alldeles oavsett växthuseffekten ändå kommer att tvingas till en mycket stor och snabb omställning av vår energiförsörjning. Men denna omställning tar tid och måste därför påbörjas omedelbart.
Man kan då förstås undra: är inte oljebristen räddningen när det gäller klimatet? Tyvärr är det inte så, den olja som finns kvar är fullt tillräcklig för att orsaka en klimatkatastrof med konsekvenser motsvarande ett kärnvapenkrig. Dessutom är risken stor att skenande oljepriser resulterar i att man i ännu högre utsträckning producerar energi av kol, vilket också ger jättelika utsläpp av koldioxid. Världen har mycket stora reserver av kol, så denna risk är uppenbar.
Som lök på laxen: vissa prognoser pekar på att urantillgångarna i världen räcker ca 25 år till.
Slutsats: Både oljebrist, annalkande uranbrist och klimat ställer krav på mycket snabba förändringar i vår energiproduktion. Men världens politiker bara pratar, de konkreta åtgärderna är få. Således: du som läser detta måste engagera dig: Gå med i Klimataktion!
|
|
